ARTIKLAR OM TAROT

TAROTKORTEN OCH ANDLIG UTVECKLING
  För många har tarotkorten på senare år blivit ett viktigt redskap
för deras andliga resa. Korten hjälper många att känna sig guidade i tillvaron. Den andliga resan underlättar också att finna sin egen väg. Varför har ordet andligt varit liktydigt med något ”flummigt”, irrationellt och ogrundat? Jag tror själv att begreppet flum är ett materialistiskt påfund; ju mer materialistisk en kultur är, desto lägre blir tröskeln för det flummiga. Kanske är det materialisten som sett från ett djupare plan är orealistisk och ”flummig”, i tron att pengar
o materia betyder allt. Detta projiceras sedan på ”flummaren”. Visst finns det människor som är ogrundade och som i själva verket kan
vara offer för sina egna fantasier, när de tror att de kanaliserar, eller gör något andligt. Men detta är bara en extrem, på samma sätt som det finns extrema materialister.
  Att skifta över till en andlig syn på verkligheten, är något av det mest utmanande som en västerländsk människa kan utsätta sig för. Det handlar inte om att bli mer lärd, eller ens om att bli mer intelligent, utan om att sluta låta det rationella, kontrollerande tänkandet styra hela ens bild av livet. Det rationella, vänster hjärnhalva, är på sin höjd halva sanningen om livet. På samma sätt är Europa eller ens Västerlandet inte heller identisk med Jorden.
  Den andliga nivån överskrider tillvarons polariteter: den innehåller inga antingen/eller,  bra/dåligt, svart/vitt, eller ens jag eller du. Det gäller att inse att allt kan skapa sin motsats och att det finns ”goda” och  ”dåliga” sidor av allt. Det finns till och med ”goda” och ”dåliga” sidor av ”det goda” och vice versa. En positiv livssyn för mig hänger ihop med detta andliga skifte: med denna syn inser vi att allt har ett syfte, en högre mening, ifall vi bara är villiga att lyssna efter det. En svårighet kan leda till nya möjligheter; något smärtsamt kan öppna vårt hjärta och så vidare. På denna nivå behöver vi inte ens hoppas, eller ha förväntningar som är negativa eller positiva, för det behövs inte när vi lever i tillit. Men det enligt min mening bästa av allt med att skifta över till en andlig nivå, är att det räcker med att ha en villighet att se saker och ting från ett högre plan, så kommer det spontant att kunna äga rum. Det behövs inga utbildningar eller akademiska examina för andlig upplysning.
  Att man fått en ny platå att se sammanhangen i världen, betyder inte att man förlorat sin urskillningsförmåga, eller sin förmåga att fungera praktiskt, tvärtom. Detta ryms i den nya nivån; medvetandet har liksom tänjts ut. Det kan liknas vid en hiss i ett femvåningshus, som tidigare bara kunnat röra sig mellan bottenvåningen och 3:e våningen. I och med det nya perspektivet kan hissen utan svårigheter röra sig upp till 5:e våningen. Så småningom kommer hissen att kunna vara på 5:e våningen samtidigt som den är på bottenvåningen! Då kan man säga att alla planen blivit sammanlänkade!
  Oavsett vilken nivå vi står på, kan korten guida oss och ge oss insikter och djupa meddelanden som stärker vår inre känsla av den egna auktoriteten. Ju mer vi kan lita till denna inre auktoritet, desto mindre beroende blir vi av yttre auktoriteters inflytande, desto mer bidrar vi till att undvika maktmissbruk i världen, därför att vi har tagit hand om vår egen kraft.
  Korten kan hjälpa oss att tolka våra inre bilder. Dessa inre bilder är källan till vår skaparkraft. I vår kultur, misshandlar vi ofta dessa inre bilder; vi förvisar dem till en tynande tillvaro; vi avgränsar dem från helheten, från alla de livsområden som de skulle kunna berika. De förpassas till avdelningen ”fantasier och påhitt” som om de inre bilderna inte hade med verkligheten att göra. Vi låter de inre bilderna dränkas av alla yttre bilder vi insuper likt törstiga ökenvandrare. ”Verkligheten” låter vi istället utgöras av det ”som man kan ta på” och de sterila och formbundna tankegångar som är garanterat rationella. Sedan kan vi undra varför så många tycker att livet är meningslöst!
  De inre bilderna måste återupprättas! Inte minst för vår mentala hälsas skull, så att bilderna kan berika tankarna och tingen. Om vi kan ge dem upprättelse, får vi en gratis hjälp att förstå hur det inre livet är sammanlänkat till det yttre livet, för även om vi förtränger de inre bilderna, så kommer de att fortsätta prägla allt som manifesteras i det yttre livet. I de inre bilderna finns även kanske den viktigaste bron över till källan, till vårt ursprung, till gudanistan inom oss. Låt oss göra vårt gudomliga ursprung till en tillgång i stället för en källa till rädsla, förnekelse och blockeringar !

TAROT SOM REDSKAP FÖR SJÄLVKÄNNEDOM
av Thomas Jönsson

   Det har väl knappast undgått någon hur intresset för tarot under senare år formligen exploderat. Vad är det som vi söker i tarotkorten? Vi har i Västvärlden under långa tider trubbat av vårt andliga seende, vår intuition, vår inneboende länk till naturen och hennes cykler. Tarotkorten är ett av flera redskap som kan hjälpa oss att träna upp dessa förmågor igen. Hur kan det ske? Kortens stora förtjänst är att deras bilder föreställer arketyper. Arketyper är mönster, tankeformer som är ett slags byggstenar i människans psyke. Vi kan likna dem vid psykiska grundämnen, på samma sätt som det finns Kol, Svavel, Väte, Syre, Järn osv, i den fysiska världen. Arketyper kan uttryckas som väsen, varelser, händelser eller processer. Det finns arketyper som är unika för en viss kultur eller grupp av människor, eller för en viss tid, men vissa arketyper är gemensamma för alla kulturer, världsdelar och tidsepoker.

  Det är tacksamt att beskriva arketyperna som ett persongalleri i en saga eller ett drama : Vi har till exempel arketypen för Fadern, Modern, Barnet, Den Vise, Hjälten, Döden, Djävulen, Förrädaren, Älskaren, Narren, osv. Dessa figurer och många andra kan vi känna igen från våra personliga liv och ibland ännu tydligare från drömmar, myter, sagor, filmer, dramer, osv. Med hjälp av dessa uttryck har människan velat bearbeta och förstå arketypernas kraft och funktion i tillvaron. Även om de avspeglas i det yttre livet, så bor arketyperna i vårt inre, som kärnor av inre energi. Man kan se dem som djupa delar av våra personligheter men också som gudafigurer. Till en början vistas de alla i vårt omedvetna, men undan för undan kan vi bli mer medvetna om dem och få tillgång till deras kraft. De kan på det sättet förvandlas till inre guider.

  Att lära känna en arketyp är att upptäcka en viktig del av sig själv. De är fantastiska medhjälpare till vår självkännedom; men vi behöver lära känna dem för att de skall uttrycka sig positivt. De arketyper som vi inte trivs med, som vi har rädsla och motstånd inför, kommer inte att försvinna ur våra liv bara för att vi önskar det: Istället är det desto viktigare att få en förståelse för dem och integrera dem i vårt medvetande. Även människor med sinsemellan olika personligheter bär på en likartad uppsättning av arketyper. Däremot är det väldigt olika hur vi upplever dem och förhåller oss till dem. De aktiveras på olika sätt av upplevelser under hela livet. Deras ursprung anses ligga i en ocean av psykisk energi där mänsklighetens samlade visdom och erfarenhet ligger lagrad; det kollektivt omedvetna.

  Ju bättre relation vi har till våra arketyper, desto bättre tillgång får vi till vår inneboende visdom. Bilder och symboler fyller en väldigt central roll: De utgör ett språk för att kommunicera med vårt inre. En människas inre är fyllt av psykiska bilder (minnen), som uppstått ur hennes samlade handlingar, upplevelser och tankar. Dessa inre bilder speglar blandningar av flera arketyper. Det bor en oerhörd kraft i dessa bilder; kraften att kunna påverka och förändra den yttre verkligheten, kraften att öppna upp vår egen visdom och kreativitet. I synnerhet symboler kan länka samman livets olika fenomen till en meningsfull helhet. Utan symboler - ingen helhetsupplevelse. Det grekiska ordet symbol betyder just "länka samman, föra ihop". Motsatsen är "diabol"; splittrare, söndrare.

  När jag tar del av livets kalejdoskop av olika upplevelser - vare sig det handlar om medgångar eller svårigheter, så behöver jag förstå vad upplevelsen representerar: vad vill den göra mig medveten om eller uppmärksam på? Vad vill den lära mig? Det är det som är innebörden med att leva ett symbol-medvetet liv; att ta fasta på budskapet bakom händelser, möten och relationer, snarare än på formen i vilken det ägde rum. Det är där bilder och symboler kommer in i sammanhanget. Även om bilderna hela tiden är verksamma i vårt inre, så väcker vi upp deras kraft när de får vår uppmärksamhet. Detta kan ske på många sätt; i meditation, i drömmar, när vi lägger tarot och i allt skapande. I arketypernas värld är allt möjligt, det saknas begränsningar. Den lever efter en egen logik, en inre logik. Arketyperna är inte heller helt avgränsade från varandra, de innesluter varandra och kan ändra skepnad när det passar. Vi känner igen dessa fenomen från drömmens och sagans värld. En gång i tiden skilde man inte mellan symbolen och det som symboliserades (se även under Oxens tecken). Det mänskliga medvetandet levde under andra villkor. När materialismen tog över, förlorade vi förmågan att se tillvarons djupare innebörd. Vi är nu tack och lov på väg tillbaka till det. Vi har börjat bli medvetna om vad som gått förlorat.

  Tillbaka till tarotkorten: Vart och ett av korten i leken - i synnerhet i Stora arkanan (eg. "Stora hemligheten") - avbildar en arketyp. Varje gång jag betraktar ett tarotkort så kommer jag att ge liv åt mina inre motsvarande arketyper. Varje kort är ett möte med något hos mig själv. Kortets kraft når bortom mina egna blockeringar och förträngningar. Tarotkorten erbjuder ett slags meditation och kontemplation. För mig är den funktionen långt överlägsen kortens övriga kvaliteter. TILL MENYN

ORAKEL
av Thomas Jönsson
(FOTNOT: Begreppet användes här för föremål och inte personer)

  Orakelmetoder tycks ha förekommit så länge som det funnits en mänsklig civilisation: Det kan ha gällt studier av fåglarnas flykt på himlen eller av djurinälvor, mönster formade av ben eller andra föremål som kastats på en eld eller på marken, eller mer sofistikerade metoder som runor, tärningar, I Ching eller kort. Det engelska "divination" (divina= Gudomlig) anger att det var ett sätt att kommunicera med det gudomliga. Genom att blanda de lösa delarna i oraklet (kort, runor, brickor), upphäver man sin egen kontroll över vilket svar som kastas fram eller slås upp. Tolkaren kunde vara en präst/prästinna, en siare eller en shaman och tjänstgjorde som en kanal, ett språkrör för det gudomliga. Vi hittar ett liknande synsätt inom olika meditationstekniker; utövaren går in för att nollställa sig och sudda ut det ytliga tankeflödet för att kunna uppnå ett tomrum, ett vakuum, ur vilket en gudomlig närvaro kan uppstå. Även ett sådant värdsligt sammanhang som att kasta krona och klave utgör en ren och skär orakelteknik. Likaså att slå upp en sida i en bok för att se vad som där står. Många föredrar att göra så när det gäller heliga skrifter eller diktsamlingar.

  Det är lätt att förstå hur orakeltekniker lett vidare till sällskapsspel och hasardspel; den som ville kommunicera med gudarna lade fram någon offergåva, vilket så småningom naturligtvis ledde till att man började satsa pengar. Alla hasardspel kan ursprungligen ha använts som orakel. Ibland har gränsen varit suddig mellan orakel, hasardspel och sällskapsspel: Tarotkorten, till exempel, användes tidigt som sällskapsspel. Det mest kända är "Tarocchi", en föregångare till bridgen, som även innehöll ett slags rollspel: Varje deltagare fick samma namn som det tilldelade kortet; därpå skulle var och en ange den bakomliggande anledningen till varför de trodde att de blivit tilldelade just det kortet.

  Oraklet är en kanal för att uttrycka det som finns. Det strävar efter att synliggöra den kraft som ligger bakom den fysiska tillvaron. Vi kan kalla denna kraft för den högre ordningen i tillvaron (=Gud/Gudinnan), en ordning som verkar för helhetens bästa; en ordning som är till för att skapa kärlek. Tack vare att tarotkorten föreställer arketyper, är de utmärkta som orakel. För att ett orakel skall kunna "fungera", måste varje enskild beståndsdel motsvara en mänsklig sida, ett mänskligt beteende. När de lösa "pusselbitarna" kastas omkring eller blandas, attraheras de till den frågande för att spegla svaret på frågan som ställts. En liten ritual brukar höra till, innan man rådfrågar oraklet. Under denna lilla stund, ber man om att oraklet skall bli en förlängning av det inre jaget/själen eller vad man nu vill kalla det.

  Typiskt för ett orakel är också att "slumpen" måste medverka. Slumpen är namnet på det som vi inte kan förklara och som enligt ett äldre synsätt skulle vara av gudomligt ursprung. Idag säger vi snarare att oraklet styrs av vårt inre, vårt omedvetna, vid den tidpunkt då oraklet tillfrågas: Människan har nu börjat inse att det gudomliga inte bara finns utanför oss själva, på en annan plats, utan även inom oss, här och nu, som en potential vi kan utveckla. Jungs teorier om synkronicitet har också kastat ljus över fenomenet slump. Enligt denna teori finns en förbindelse mellan yttre händelser (t.ex. dra ett tarotkort) och inre processer. De innehåller en likartad mening. Symbolerna är bron som länkar dem samman. Ur det perspektivet finns det inga tillfälligheter, det handlar endast om att utveckla förmågan att kunna se sammanhang. Slumpen är alltså uttryck för en högre ordning. Varje gång jag drar ett kort, kastar jag ner en "fiskekrok" till mitt inre, för att se vilka vindar som blåser. Man kan säga att jag (tillfälligt) projicerar mitt inre jag på korten, låter dem få agera speglar.
  Egentligen är det inte lyckat att säga att man i korten ser framåt, i framtiden, utan att man i stället ser in i nuet. Livet växer inifrån och ut - det som idag befinner sig på insidan är i morgon en yttre realitet. Betänk parallellen med en växande planta. Om man känner till dess egenskaper, kan man beräkna vilken slags blomma den kommer att bära under rätta förutsättningar. Den som kan identifiera plantan kan också beräkna dess växtförlopp. Tarot hjälper oss att se våra olika "växtförlopp"; vad vi har sått, vad som behöver mer näring och vad som kan skördas. Att tolka tarotkort handlar alltså om att känna igen vilka arketyper som är verksamma i våra liv. Ibland kan man i korten se till exempel vilka "plantor" som växer på fel plats eller vid fel tid. Dessa kan vi då gallra bort. Vissa arketyper behöver vi större kunskap om eller bättre relation till för att de skall kunna utvecklas. Lösningen ligger i oss själva och väntar bara på att upptäckas. Däremot kan tolkningen vara mångtydig och ibland fylld av paradoxer. Detta är ingen belastning, utan i stället en rikedom. Vi moderna västerlänningar är dessvärre så inställda på att något bara kan vara en sak i taget, att det bara finns en sanning. För den som vill läsa mer om korten som orakel, rekommenderas min bok "Tarot - den inre världsomseglingen". Där finns tolkningsförslag och olika kortläggningar. TILL MENYN

TAROTKORTEN i ett historiskt sammanhang
av Thomas Jönsson

  Det existerar ett myller av teorier och hypoteser bakom tarotkortens ursprung (delvis berörda i min förra bok). Mycket tyder på att tarotkorten i äldre tider i vissa kretsar användes just för meditation och för att uppnå inre tillstånd. De äldsta kända korten
är från Norditalien i slutet av 1300-talet, samtida med vår Heliga Birgitta. Under senmedeltiden och renässansen florerade en mängd strömningar i det filosofiska och religiösa livet: Platons texter översattes och gav ett uppsving i form av Neoplatonismen, vars huvudtanke var att den mystiska upplevelsen var livets yttersta mål. Gnosticismen var en annan viktig strömning - den var en oortodox kristen riktning som hade utvecklats ur gamla hedniska traditioner. Gnostikerna hade sammanfört gammal visdom från indiska, kaldeiska, persiska och egyptiska doktriner, inklusive den judiska Kabbalismen. De omtalade Katarerna i Sydfrankrike och Nordspanien var en sådan gnostisk sekt, som sedemera kom att förföljas av påvekyrkan, vilken instiftade Inkvisitionen för att söka utplåna den. Den gnostiska världsbilden var cyklisk, såtillvida att den trodde på reinkarnation. Gnostikerna förespråkade också att människans ursprung var gudomligt, men att detta medvetande låg slumrande och måste aktiveras med hjälp av hemlig kunskap (gnosis). Målet var en förening med Anima Mundi, världssjälen, ett helt andligt fenomen. Denna process passar som en handske på Stora arkanans förlopp.

  Något som ofta glöms bort är att tarotkorten i Stora arkanan, när de läggs ut i nummerordning från 0 till 21, beskriver en utvecklingsprocess som är cyklisk. Detta förlopp beskriver milstolpar för människans personliga sökande och självförverkligande. Genom processer av liv och död får vi följa hur medvetandet expanderar, hur människans själ lyfts fram steg för steg. Vi kan också beskåda motsatsernas spel och hur de slutligen förenas och uppgår i varandra. Ett annat tema i Stora arkanan är nedstigningen till underjorden eller helvetet, med en påföljande utrensning och uppstigning till de himmelska sfärerna. Alla dessa teman utgjorde en central del av tidens filosofiska klimat. En tredje strömning uppstod inom magin, astrologin och alkemin. De utvecklades starkt under denna period, i synnerhet sedan gamla antika texter åter kommit i bruk, tack vare att araberna hade bevarat dem. Enligt denna världsbild ansåg man att människans kropp och psyke var en mikrokosmisk avspegling av universum. En stor del av magins och alkemins förmedling skedde med hjälp av bilder, som ofta symboliserade olika stadier i en människas gudomliga utveckling.
  Alkemins världsbild innehöll bland annat temat om kvintessensen, det andliga elementet som uppstod ur motsatsernas förening (hos de övriga fyra elementen) ; vidare hierosgamos, det inre bröllopet mellan den manliga och kvinnliga polen, ett frambringande av det tvåkönade tillståndet; samt begreppet den vises sten eller det alkemiska guldet, vilket skulle destilleras fram efter stadier av upplösning, uppvärmning och svärtning. Allt detta kan vi även följa hos tarotkorten, även om dess enskilda milstolpar inte hela tiden är identiska med alkemins. Men alkemins själva andemening finns bevarad i tarotkorten. Speciellt de sista korten i Stora arkanan (19-21) anses ha direkta paralleller till alkemin. Gemensamt för alla dessa system, vare sig vi talar om tarot, alkemi, gnosticism, hermetism eller Kabbala, är att de beskrivna förloppen egentligen är en initiationsprocess, en invigning i en högre kunskap och i livets hemligheter. I dessa ingår att materia kan omvandlas till andlig substans, samt att livet aldrig upphör, trots den fysiska döden.

  Böcker var sällsynta under senmedeltiden, liksom läs- och skrivkunniga människor. För att kunna samla ihop kunskap och föra den vidare hade man utvecklat olika memoreringstekniker, ars memoria. Det var helt enkelt olika metoder för att i rätt ordning kunna minnas till exempel verserna i en sång eller kapitlen i en legend. Man skapade antingen ordramsor, ofta rimmade, eller samlade minnet kring vissa bilder, som fick tjänstgöra som milstolpar i berättelsen. Detta var i och för sig inget nytt: Sedan urminnes tider hade man haft nytta av sådana metoder. Kringvandrande vaganter, barder och trubadurer hade också fört denna tradition vidare. Man tillverkade bland annat "memoreringskortlekar" i folkbildande syfte, till exempel med scener hämtade från Bibeln. En av grenarna inom ars memoria förespråkade att om man kunde minnas och visualisera samtliga kort i en sådan kortlek och flitigt upprepade detta, så skulle det vara möjligt att förenas med det gudomliga - ett slags magiska meditationer.

  Gemensamt för alla dessa strömningar var den ymniga användningen av bilder och symboler. Bilder i allmänhet togs på stort allvar. De ansågs vara bärare av en stor visdom och fyllda av hemligheter. Man tog också fasta på föreställningsförmågan (imaginationen). Den ansågs vara porten till ett gudomligt medvetande. En renässansmänniska har beskrivits som någon som genom insikter om bildens kraft kunde se hur livets alla beståndsdelar är sammanlänkade. Ett omtalat fenomen angående magiska bilder gäller Botticellis olika målningar. "Venus födelse", exempelvis, kan ha fungerat som ett magiskt verktyg för att genom meditation uppnå kontakt med ett planetväsen och förändra dess inflytande på människan.

  Det behövs inte mycket fantasi att inse hur tarotkorten kan ha utvecklats ur denna rika flora av bilder och symboltänkande (även om själva orakeltekniken var urgammal). Lägg därtill den fascination man hade för att renodla arketyper i allmänhet. Detta kunde ses till exempel i s.k. tableaux vivants, levande "tavlor", tablåer utförda av människor som föreställde olika fenomen eller bibliska händelser. Dessa tablåer kördes runt i vagnar i procession, oftast i en bestämd ordning, under någon av alla karnevaler eller festligheter som alltid tycktes äga rum. Mysteriespel och moralitetsspel var också populära. I "Spelet om Envar" från 1400-talet, som fortfarande brukar uppföras, heter några av rollpersonerna Gud, Budbäraren, Döden, Envar, Ängeln, Skönhet, Styrka, Eftertanke och Kunskap.
  I denna folkliga kultur var man förtjust i att personifiera egenskaper eller arketyper, gärna också de kristna kardinaldygderna och dödssynderna. (Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet" belyser dessa yttringar i medeltidens Sverige). Även Dantes bildvärld är präglad av denna tidstrend. Lägg också märke till att detta inte var mer än en eller två generationer efter att digerdöden gjort sin ödesdigra "turné" runt Europa, med påföljd att en tredjedel av befolkningen dukade under: frågor om liv och död var en levande realitet och därmed väcktes också många andra arketyper till liv. Det fanns en förkärlek för att leka med det som ingav fruktan och man drog sig inte för att häckla makten och överheten, eller att under festligheter vända upp och ner på hierarkierna.
  Beskrivningen av dessa strömningar blir inte komplett utan Graallegenden och Graalsökandet: Legenderna om den heliga kalken är uråldriga, förkristna. Hos såväl greker som kelter var kärlet ett heligt redskap för personlig transformation och möte med andra dimensioner. Det är troligen först i och med myten om Kung Arthur (vilken spreds över Europas under 11-1200-talen) som begreppet "Graal" blir myntat. Oavsett vad man kallar detta heliga kärl, har det fått symbolisera den fysiska kroppen som fylls av den andliga gnistan. Det kan också ses som en gudomlig smältdegel för skapelsens olika element, ett kärl med helande egenskaper. Allt detta för tankarna till de kärl i vilka alkemisterna utförde sina magiska experiment. Av en eller flera anledningar som är oklara, utbröt en veritabel "Graalfeber" under 11- och 1200-talen.   Hemvändande korsriddare kan ha fört gammal visdom till(baka till) Europa. Graalfebern florerade i synnerhet i Languedoc och Provence i Frankrike. I samma område under samma tid blomstrade trubadurkulturen med allt vad den innebar av idealism och romantik.
Graalsökandet har i regel betecknat människans längtan efter att stå i direkt kontakt med Gud, eller mötet med odödligheten. En annan variant är sökandet efter det rena Paradiset.   Naturligtvis har Graallegenden fått näring från berättelsen om Jesus och kalken från den sista nattvarden, i vilken hans blod samlades. Denna kalk skall ha förts till England av Jesu farbror Joseph av Arimathea. Spåren slutar i den lilla engelska staden Glastonbury. I samma trakt har Jesu kalk vävts samman med Arthursagan. Ett annat spår efter Graalen leder till södra Frankrike (katarerna). Frågan är bara om Graalen skall ses som ett fysiskt fenomen. Det är möjligt att den enbart symboliserar inre upplevelser. Det talas också om att Graalen aldrig försvunnit - det är endast människan som förlorat förmågan att uppleva den. Wagners opera Parsifal behandlar Graalsökandet för den som vill ta del av den.
  I Graallegenden förekommer fyra olika redskap - ett svärd, en bägare, ett fat och en käpp, alla med olika magiska egenskaper. Alla som är bekanta med tarotkorten känner igen dem som de fyra olika svitsymbolerna i Lilla arkanan. En annan ledtråd: Det berättas i legenden om Graalslottet, vilket skall ha innehållit en central sal. Runt denna fanns 22 mindre tempel. Lägg märke till antalet; exakt detsamma som antalet kort i tarotlekens Stora arkana. Denna legend spreds knappt hundra år innan den äldsta påträffade tarotleken. Det ligger som synes nära till hands att se ett samband mellan tarotleken och Graallegenden. Det skulle faktiskt vara möjligt att beskriva processerna i tarotlekens Stora arkana som de olika stadierna i Graalsökandet. TILL MENYN

SAMBANDEN MELLAN TAROT OCH ASTROLOGI
  Mycket tyder på att tarotkorten urspungligen velat förmedla de astrologiska arketyperna (tecken och planeter), men troligen även andra arketyper. Bland de sistnämda hör kardinaldygderna: Vishet (Eremiten, IX), Tapperhet ( Styrkan, VIII), Självbehärskning (Alkemisten/Temperance XIV) och Rättvisa (Rättvisan XI). Om nu tarotkorten uppstått bland initierade kretsar, måste vi komma ihåg att de astrologiska krafterna ända sedan antiken och under hela medeltiden stod högt i rang (med vissa avbrott och uppehåll). Planeterna föreställde ju gudaväsen som man kunde kommunicera med. Vi ser i de äldsta bevarade tarotkorten ett flertal astrologiska symboler, främst i korten Månen, Solen, Stjärnan och Världen. Samtidigt ser vi flera kristna figurer - exempelvis i Påven (Översteprästen) och Domedagen. Kan Tarot ha varit ett sätt att försöka integrera den gamla förkristna visdomen med ett kristet budskap? En liknande fenomen uppstod ju mellan astrologin och Kristendomen. Det är dock inte någon självklarhet vilka tarotkort som skall bindas till himlakropparna, om man inte vill följa den sentida konventionen. Det kan räcka med att konstatera att det finns vissa samband. Planeterna motsvarar mer renodlade, gudalika arketyper, medan tarotkortens arketyper är mer komplexa och sammansatta - kanske mer mänskliga och igenkännbara. Tarotkorten beskrivs ju också med bilder, till skillnad från astrologins abstrakta symboler. Det kan dock vara till stor hjälp att bekanta sig med de astrologiska arketyperna med hjälp av tarotkorten. TILL MENYN

ARTIKLAR OM ASTROLOGI

obs! se även i bloggen, nya och gamla texter.

THOMAS OM ASTROLOGI
  Människan är född av stjärnstoft. Vid födelseögonblicket "fotograferas" himlavalvet in i psyket hos den nyfödde. Himlavalvets utseende vid en viss tidpunkt, beskriver symboliskt en människas potentialer. Att tolka ett horoskop kan sätta oss i kontakt med våra djupaste resurser och
förstå vårt livstema. Astrologin ser människan som ett väsen av obegränsade möjligheter. Den kan hjälpa oss att vara medskapande i livet, istället för maktlöst ödesbundna.
  Man kan säga att astrologin tolkar tidens kvalitet; varje ögonblick är unikt. Har du tänkt på att vår tidsräkning bygger på Jordens rotation (dygnet) , Månens cykler (månaden) och Solens (skenbara) resa över himlen under ett år. Tillvaron utvecklas i cykler, i faser. AStrologin kan hjälpa oss identifiera dessa faser, som kanske inte är synliga för "blotta ögat".
Astrologin är vår moderna länk till de tidlösa myterna. Under antiken såg människan de olika himlakropparna som gudaväsen. I dag ser vi dem snarare som komponenter i vår personlighet.   Trots otaliga försök att tillintetgöra astrologin, inte minst från naturvetenskapligt håll, har den överlevt och t.o.m stärkt sin ställning. Enligt enkäter tror idag 40% av svenska folket att astrologin bär på värdefull kunskap.

  Observera att horoskoptolkning inte har något att göra med s.k. "horoskop" i veckotidningar o dyl. Bara för att det kallas astrologi, betyder inte att det är skrivet av en astrolog! En professionell astrolog tar hänsyn till hundratals faktorer, förutom själva födelsetecknet, när han eller hon gör en tolkning. En astrolog hjälper klienten att se vilka möjligheter som finns i hennes liv. Det är ointressant att försöka se "vad som skall hända": tillvaron är interaktiv, och genom våra tankar och upplevelser kan vi förändra våra liv. Ett horoskop är inte till för att man skall få kontroll över sitt öde - det kan vi aldrig få - utan för att vi skall växa, bli mer medvetna, upptäcka våra resurser, vilket är något helt annat! Min inriktning har nära anknytning till transpersonell psykologi och shamanism.
  Astrologer anser att människan på väg in i Vattumannens tidsålder. Under denna ca 2100 år långa period förutspås människan att vakna upp till sitt sanna väsen. Detta kräver att hon lyssnar till sina djupare resurser - det är här som astrologin kan guida människan rätt. Astrologer är framtidens yrkesgrupp! Intuition och medkänsla är kanske astrologens viktigaste verktyg, tillsammans med kunskapen om symbolerna.
För att kunna ställa ditt horoskop, behöver du tillgång till ditt födelsedatum, -ort och -klockslag (ifall du inte har uppgift på klockslaget, får du ringa till stadsarkivet eller eventuellt journalarkivet på sjukhuset där du föddes).
Av dessa uppgifter görs en horoskopkarta; det är denna som ligger till grund för tolkningen. Ifall du själv vill göra en sådan karta, gå till denna länk: http://www.astro.com/
TILL MENYN

SVERIGES HOROSKOP –  ett gammalt horoskop som fått ny kraft

  Varje nation kan sägas ha sitt eget horoskop, som baseras på tidpunkten för det som kan kallas just det landets födelse. Landet behandlas då i horoskopet som vilket väsen som helst. Ett sånt horoskop beskriver händelser och processer som invånarna i detta land går igenom. För varje land finns i regel olika förslag till den tidpunkt på vilken horoskopet ska ställas. Att utgå från den tidpunkt som legat till grund för landets nationaldag, brukar vara det vanligaste sättet. I USA till exempel, firar man Nationaldagen den 4 juli till minne av Självständighets-förklaringen 1776. Men det finns även annat som kan ligga till grundval för nationshoroskopet.
  Till skillnad från sådana länder som USA, eller nybildade nationer, har det  varit besvärligt att finna ett tillfredsställande horoskop för vårt land. Det har under åren presenterats en rad olika förslag till ett horoskop för Sverige. Det finns ett horoskop för Bernadotternas tillträde till tronen den 5/2 1818, enligt vilket Sverige har Solen, Månen och Venus i Vattumannen, Ascendenten i Vågen; stortrigon i lufttecken.  Ett annat presenteras i Book of World Horoscopes  för den 7/12 1865, då parlamentarismen definitivt genomfördes (efter nedläggning av ståndsriksdagen). I detta fall har Sverige Solen i Skytten.  Båda de ovanstående förslagen kan ha sina poänger, beroende på vilka fenomen i samhället vi studerar. De kan ses som olika kollektiva medvetandenivåer som lever vidare. Exempelvis, den ständigt återkommande frågan om kungahusets vara eller icke vara, kan tänkas finnas avspeglat i horoskopet från 1818. En kris i riksdagen kan tänkas relateras till det parlamentariska horoskopet från 1865, och så vidare.

  I samband med att vår Nationaldag 2005 blivit röd dag, kan vi ju säga att den blivit mer betydelsefull, den har fått en mer officiell prägel. Det finns två händelser i vårt lands historia som dateras den 6 juni; dels stiftades vår grundlag i 1809 års regeringsform, dels inträffade valet av Gustav Vasa som Sveriges kung den 6 juni 1523. Historiker menar att det var i och med Gustav Vasa som Sverige föddes som nationalstat. Därför kan man med fog säga att den 6 juni är Sveriges födelsedag. I och med att vi i år gjort den 6 juni till en röd dag, så kan det gamla horoskopet från 1523 faktiskt ha fått ännu mer kraft och vice versa.
  Alla som ställt horoskop vet ju hur viktig tidpunkten för födelsen är; när det gäller nationers ”födelse” uppstår ofta oklarheter kring tidpunkten. En gammal ”patentmetod” är ju att i tveksamma fall sätta upp kl 12 på dagen. Det finns inga uppgifter på klockslag i urkunderna. Men enligt historisk expertis, bör klockslaget då omröstningen ägde rum, samt då Gustav Vasa accepterade detta beslut, ha varit någon gång mitt på dagen (fotnot 1) För närvarande håller jag mig till antagandet kl 12:30. Astrologen Ivan Wilhelm publicerade ett liknande förslag på 80-talet, fast med en annan ”födelsetid”.
  Den 6 juni innebär att ”väsendet Sverige” är född i Tvillingarnas tecken, med Solen på 24 grader. (Eftersom Sverige har gjort ändringar i kalendern under årens lopp, har solpositionen för den 6 juni förskjutits, så att en person som ”i modern tid” är född den 6 juni, kommer istället att ha Solen i mitten av tecknet, kring 15 grader). Månen ligger i Fiskarna, Ascendenten i Vågen, Merkurius i Tvillingarna. (Jag vågar inte spekulera alltför mycket kring vår Våg-ascendent, med tanke på osäkerheten kring tiden). Ett Tvillingväsen kan kännetecknas av att utforska alla logiska, rationella kommunikationskanaler, av nätverkande, intresse för resor, transporter och språk, en stark inriktning på studier av alla slag (Sverige är oöverträffat när det gäller studieförbund och vår utbildningsnivå är bland de högsta i världen), mångfald och mångsidighet (mångkulturellt samhälle), flexibilitet, snabbhet, frihetskänsla, nyfikenhet på upplevelser och humor.  Tecknets skuggsida omfattar splittring, ytlighet, stress, överflöd av information, ambivalens, tvivel och alltför rationellt tänkande. Just det sistnämda verkar vara förstärkt i Sverige-horoskopet genom en hård aspekt mellan Solen i Tvillingarna och Månen i Fiskarna.
  En annan sida av aspekten mellan Solen och Månen, kan härledas till att man i värdslig astrologi betraktar Månen som ”Folket” och Solen som ”Ledaren”. Aspekten skulle tyda på ett inbyggt kommunikationsproblem mellan de rationella ledarfigurerna å ena sidan, och folket å andra sidan, som drivs av en längtan efter att möta den inre världen av lyhördhet , fantasi,  kreativitet och möten med det ogripbara (symboliserat av Månen i Fiskarna).
  Tvillingens största problem kan vara att ständigt  behöva brottas med polariteter i tron att den ena har rätt och den andra fel. Man kan här använda begreppet vår ”inre Tvilling”, vår inre man/kvinna, eller kanske vår skugga. Det kan bli ett bollande mellan polariteterna i det oändliga, mellan tro och tvivel, hopp och förtvivlan, bejakanden och förnekanden. Det är tecknets styrande planet Merkurius, gudarnas budbärare, som ligger bakom allt detta jonglerande. Det är som om pendlingen försöker se verkligheten från flera perspektiv, vilket i och för sig gör medvetandet mer spänstigt. Men man kunde tro att Tvillingen inte har någon förbindelse mellan sina hjärnhalvor, att de inte kan samarbeta !
  Tvillingens slutsatser leder ofta till ett förnekande av det icke-logiska, det andliga eller det som tar hänsyn till helheten. Mätbara, avgränsade sanningar blir för dem utslagsgivande över det omätbara, det oändliga.  Det stora behovet av att veta, gör Tvillingarna ganska ofta till skeptiker (men i regel inte till cyniker). En typisk tankefälla för Tvillingarna är att ”ifall Gud finns, varför kan man då inte bevisa det med vetenskapliga metoder” (där dessa metoder underförstått är den högsta auktoriteten, dvs, ”Gud”)? På samma vis kan känslornas irrationella labyrinter för honom/henne verka skrämmande, eftersom de sällan går att sätta ord på. En inspiration från högre plan kan snabbt avfärdas som inbillning. Egna andliga upplevelser kan förnekas, utan han väljer i så fall att ”tro” (vilket alltid utlöser tvivel och så är karussellen igång igen), istället för att lita på sin egen upplevelse. Allt som ligger utanför det rationella medvetandet riskerar att klassas som flummigt. Tvillingens slutsatser kan när allt kommer omkring vara betydligt mindre objektiva än vad han själv inser. Å andra sidan blir ju livet värdelöst om vi inte kan använda vårt rationella tänkande. Men det som Tvillingen saknar i helhetsperspektiv, tar den igen i sin mångsidighet!
En insikt som behöver göras för Tvillingarna är att polariteterna är del av samma helhet, och inte oförsonliga. Att låta hjärnhalvorna få samverka länkar samman himmel och jord inom oss, det högre och det lägre, det stora och det lilla, ande och materia, det inre och yttre. Då blir människan själv en budbärare för det gudomliga, länken mellan världarna. Ingen liten uppgift för vårt land! Vad vårt land behöver är fler som vågar använda båda hjärnhalvorna.
  Visst finns det väl mycket av de ovanstående beskrivningarna som vi kan känna igen i Sverige och som basannats inte minst i modern tid? Alltifrån hur vi utvecklats till en framstående IT-nation, vårt överskattade mediautbud; I vårt Tvilling-land har  massmedia ett oerhört inflytande över allt och alla.  Ibland kan man undra vem som egentligen styr detta land! Av all utbrändhet att döma, håller vi också ett väldigt högt mentalt tempo.  Och nog finns det väl skepticism så att det räcker till inför andlig utveckling, speciellt från etablissemanget. Merkurius i hård aspekt till Saturnus är ytterligare en indikation på skepticismen, vilken även den kan förvandlas till en positiv energi.  Det finns en intressant parallell till denna syn på Sverige som en ”Tvillingnation”; ifall vi ser Jorden som ett huvud, så finns en teori att förbindelsen mellan hjärnhalvorna löper just genom Sverige. Sveriges roll skulle då vara en länk mellan Väst och Öst (Väst=Vänster hjärnhalva och Öst=Höger hjärnhalva). Väst kan också ses som yang, det manliga och Öst yin, det kvinnliga. Sverige skulle alltså enligt denna teori befinna sig utmed gränslinjen mellan yin och yang. Denna linje kan också ses som stammen på ett Världsträd. Linjen sägs löpa utmed den 12e längdgraden öst och passera via ön Ven och Rom. (Naturligtvis finns det många fler länder som löper efter den 12e längdgraden, men Sveriges roll är tydligen speciell) (fotnot 2)

  För att återgå till Gustav Vasa–horoskopet: Förutom våra ”Tvillingegenskaper” som nation, vilket skikt av vårt svenska kollektiva medvetande föreställer detta horoskop? Ja, kanske bilden av ledaren som en ”fader” och auktoritet, som man helt kan förlita sig på.  Frågor som rör övervakning och kontroll över medborgarna kan tänkas hänföras till detta horoskop, samt ämnet ”vår svenska auktoritetstro” och förhållandet till ”landsfäder”, ledare och ledarskap, polariteten folket/staten.  Eftersom Gustav Vasas tillträde även markerade födelsen av Sverige som självständig stat, var detta förutsättningen för den kommande Stormaktsperioden. Därför kan jag tänka mig alla frågor som berör den svenska självständigheten att hamna under detta horoskop.
Gustav Vasa (egentligen Gustav Eriksson) var känd för sin starka vilja och sin maktfullkomlighet. Han tillträdde under en tid när Europa började influeras av Machiavellis läror om den fulländade fursten med oinskränkt makt. Med valspråket ”Omnis potestas a Deo est ” ("All makt är av Gud") var det naturligtvis lätt för Gustav att kamouflera sin maktlystnad bakom en faderlig fasad. Gustav Vasa byggde ut statsförvaltningen i det oorganiserade Sverige och avskaffade länsherrarnas inflytande (över landskapen). Hans mäktiga personlighet tolererade ingen kritik och förespråkade total kontroll. Han närmast satte i system att konsekvent avrätta misstänkta eller verkliga oppositionsmän. Han hade ett rikt ordförråd, en retorisk naturbegåvning och förde inte minst en aggressiv politisk propaganda.
  Gustav Vasa fyllde rollen som den modige krigaren; han hade ju befriat Sverige från det danska tyranniet (åtminstone som han själv såg det). För att kunna beslagta kyrkans egendom samarbetar Gustav med reformationens krafter. Han lyckas ordna att bli erkänd som kyrkans överhuvud. Från kloster och kyrkor konfiskeras silver och kyrkklockor som smälts ner och används bland annat till att bygga upp landets administration. En folkregistrering påbörjas; vilket är förutsättningen för att effektivt kunna ta ut skatt av svenska folket. Han bereder Sverige möjligheten till en självständig utrikespolitik, genom att bland annat göra slut på den tyska Hansans välde över Sverige. Han slår effektivt ner alla bondeuppror som uppstår i protest mot de höga skatterna. Man kan säga att han utvecklar statens överhöghet över medborgarna. Kort sagt utgör han ett förkroppsligande av Den Store Patriarken – både landsfader och tyrann. Han kanske var först att utöva ”management by fear”.
  Alla reformer syftade till att stärka hans egen makt. Hans maktfullkomlighet var närmast total. Vilka spår av allt detta kan vi finna i dagens Sverige?
  
  Precis som med vilket horoskop som helst kan man studera s.k. transitrörelser, dvs. det går att följa hur olika himlakroppars rörelser under olika perioder interagerar med  födelsehoroskopet.
Jag vill börja med en tillbakablick, genom att sätta fokus på de tillfällen då Pluto, transformatören, som konfronterar, bryter ner, dödar, rensar, bygger upp och pånyttföder, har passerat i vinkel till Sveriges Sol. Enligt astrologisk symbolik, betecknar Solen i ett nationshoroskop den formelle och / eller symboliska ledaren (I vårt fall statsministern resp. regenten), men också hur landet styrs, samt dess känsla av identitet, vidare hur landet uttrycker sig gentemot omvärlden, den allmänna stämningen i landet, landets ”vitalitet”,

  En Plutotransit till en nations Sol, borde därför rimligtvis avspegla djupa förändringar i den nationella identiteten, i hur landet styrs, samt i form av regenter eller andra ledarfigurer som avsätts, blir sjuka, försvinner eller dör. Även maktens olika symboler (byggnader, t.ex) , kan gå igenom djupa förvandlingar.  Vidare associeras Pluto till den undre världen i samhället.

Ta en titt på nedanstående uppställning:
1570: Pluto kvadratur (i  Fiskarna): Fred med Danmark; Erik XIV > Johan III
1662: Pluto konjunktion: Karls XI tillträde. Strömningar om den absolute monarken. Tiden för häxbränningar. Byggande av Drottningholms Slott påbörjades.
1722: Pluto kvadratur (i  Jungfrun): Ny ätt: Den Hessiska > Fredrik den 1:e.  Freden i Nystad och slutet på det Stora Nordiska Kriget. Slutet på Stormaktstiden (egentligen redan 1718 i och med  att Karl den XII:e stupade) Ny grundlag och riksdagsordning banade väg för att bryta ner Kungahusets oinskränkta makt till förmån för riksdagen.
1758: Pluto opposition:  Pommerska kriget under Lovisa Ulrika
1814: Pluto kvadratur (I Fiskarna): Slaget vid Leipzig, Unionen Sverige/Norge
1905: Pluto konjunktion: Upplösning av Sverige/Norge-unionen

  Som vi kan se, finns ett nära samband mellan Plutotransiterna och olika tronskiften; även skiften mellan de regerande ätterna. Andra typer av systemskiften är uppenbara; Sverige/Norge-unionen och grundlagsförändringar. Krig som påbörjats eller avslutats är en annan parallell (krig var i och för sig inga ovanligheter för vårt land före 1800-talet).
  Vi måste komma ihåg att Pluto ofta kan relateras till frågor om makt och kontroll. I samband med detta kommer det upp gamla rädslor, inte minst överlevnadsfrågor. Observera att en Plutotransit pågår cirka två år, pga planetens långsamma framfart, samt retrograda (backande) rörelse halva året. Egentligen behöver man studera utvecklingen flera år innan Plutotransiten exakt äger rum, eftersom de bygger upp, förbereder transformationen under en längre tid. Själva året då transiten äger rum, kan beteckna en vändpunkt i utvecklingen.
  Samtidigt har alla sådana här horoskop sina begränsningar; till exempel det berömda mordet på Gustav den III 1792 går inte att spåra med hjälp av Plutotransiter. Men däremot kan intressant nog Palmemordet göra det ( fast inte med hjälp av Pluto, förklaring kommer i nästa del)

  Precis som med vilket horoskop som helst kan man studera transiter till ett lands födelsehoroskop. Vad som framgår är att Sveriges Sol under hela 2005 var påverkad av en transit från Pluto (i opposition), planeten som bär på potential till utrensning, transformation, pånyttfödelse.  Transiten föreställer mötet med döden, kaoset eller det nedgrävda, antingen i bokstavlig eller symbolisk bemärkelse. Alla våra (mer eller mindre irrationella) kontrollbehov och rädslor för förändringar, har behövt komma upp till ytan. ”Väsendet” Sverige behöver bli medvetet om sin innersta natur och förlösa sin sanna kraft, så att vår inre Sol kan lysa över oss själva och andra. Men det är vi var och en som är Sveriges ”celler”, så det måste börja i vår egen verklighet; för vissa kommer impulsen till förändring inifrån, för andra utifrån. Plutos processer kan likaledes komma till uttryck i det personliga livet såväl som i det offentliga, på liten eller stor nivå.  Förr i tiden symboliserade Solen endast ledaren i ett land; men detta avspeglar ett synsätt där livskraften projiceras på auktoriteter. Numera är ju våra ledarfigurer mindre auktoritära fadersfigurer än förut (oavsett vad man tycker om Göran Persson, som kanske ändå vill inkarnera rollen som landsfader!). Solen i Sverige-horoskopet kan istället ses som vår kollektiva identitet och vitalitet, förutom det som har direkt med våra ledare och vårt ledarskap att göra.
  Om vi nu rent tidsmässigt har själva den planetariska vinkeln bakom oss, så kan vi ändå räkna med att ömsningen av skinn pågår under en rad av år. Vi är fortfarande så att säga mitt i det svarta hålet, i stormens öga; Det kan därför vara svårt att se vad som egentligen sker med oss, eftersom vi kan sakna distans till själva förloppet. Det är vanligt att man under en Pluto-passage till en början har upplevelser som man länge velat undvika och som därför kan kännas negativa; men det är ”bara” underjorden som gör sig hörd, för att vilja integreras med medvetandet.  När något ”förmörkar” våra liv, vad det vara månde, måste vi tillitsfullt släppa fram det som dyker upp. Det kan bli som att vandra genom en mörk tunnel: Allt vi lagt locket på, kan vilja välla fram, likt ett vulkanutbrott. Låt vara att det ger en bismak till ”harmonin”, men i längden kan det trots allt vara vår räddning.
  Typiska symtom för en Plutotransit över Solen, kan vara diffus oro, ångest inför förändringar, rädsla för det okända, rädsla för förluster, gammal sorg som kommer upp, överdrivna kontrollmönster, manipulation, förhöjda överlevnadsstrategier, stress och uppskruvat livstempo, polariseringar mellan ljus och mörker, pendling mellan hopp och förtvivlan, mellan bejakanden och förnekanden av känslor. Allt detta är sånt vi behöver vara vaksamma på: Innan dessa sidor kan omvandlas måste de bli medvetandegjorda. Ibland måste något förstoras för att bli tydligt, innan det kan ske en vändpunkt.
  Speciellt olämpligt kan det dock vara att projicera sin skuggsida, ”det onda”, på andra (vanligt fenomen hos Tvillingarnas tecken). Likaså tron på att en fråga kan besvaras endast på ett sätt. Allting som kräver vår energi i onödan, dvs. meningslösa kamper, behöver vi släppa taget om, till skillnad från meningsfulla kamper, som kan generera energi. När vi släpper taget om våra kontrollbehov och vår otrygghet, kommer livet självt fram, livskraften kan får plats att breda ut sig.  Paradoxen är att när vi kapitulerar blir vi starkare. Bland det mest positiva i processen är vår nyvunna ”oförmåga” att lägga locket på, det finns helt enkelt inte kraft över till det.
  I efterdyningen av detta, kan vi söka finna den ljuspunkt som har skapats ur händelsen, eller känslan. Pluto – Solen handlar ju om att från djupet transformera mörker till ljus. Det kan gälla förluster, sjukdom, känsla av misslyckanden, ovisshet. Det gäller även i hur vi reagerar på händelser i det lokala eller globala samhället. När vi funnit ljusgnistan, har vi på köpet lyckats höja vårt medvetande. Alla de många förändringar och processer som pågår i oss alla, och som kan upplevas som ett helt personligt fenomen, kan alltså i själva verket vara ett uttryck för den här kollektiva pånyttfödelsen. Men det är ju också så att när en människa förändras, så kommer hela hennes omgivning att gå igenom en förvandling. Vi är inte några isolerade öar – utan sammansvetsade med varandra från ett högre, osynligt, men kännbart plan. Lika lite som vi i Sverige är separata från varandra, lika lite är vi som land avskilda från resten av världen. Att börja tänka med ”vi” och ”dom”, skapar bara mer separation. Fågelinfluensan är ett tydligt exempel på ett problem som inte bara kan lösas lokalt.
  Det är som om de djupa förändringskrafterna i världen just nu ”använder” Sverige som transformator, omvandlare för hela jordklotet. Det spelar ingen roll om omvärlden sitter fast i polariseringar; det är upp till oss att nu vara i ett medvetande av ”allt-är-ett”. 2005 var troligen kulmineringen på en process som kanske pågått i väldigt många år. Ifall 2005 var ”stormens öga”, så kommer vi under de kommande åren gradvis att kunna föda fram en helt ny verklighet.  Ju bättre vi kan bränna upp det som gjort sitt (olika mönster som är psykologiskt döda) och skapa utrensningar, desto bättre kanaler kommer vi att kunna vara för de nya krafter som kommer att  behöva göra entré. Men det gäller då att följa ett mer naturligt flöde, utan adrenalin, och inte vare sig bromsa upp eller forcera fram ett resultat av någonting, vad det än månde vara.
 
  Tsunamikatastrofen som inledde året, angav tonen för vår omvandling. Men vi hade samtidigt också stormen ”Gudrun”, ”en regional Tsunami”, som fick oss att inse vår maktlöshet inför naturens krafter.  Alla de som omkom i Tsunamin hade en gåva att ge oss – att släppa fram och rensa ut gammal sorg och smärta, öppna våra ögon så att vi kan se vad livet handlar om. Vi måste inse att liv och död går sida vid sida, vi kan inte längre arrogant brösta upp oss och se döden som avlägsen och frånvarande. Trots detta måste vi kunna leva i tillit. Jag hör inte till dem som mässar om att ”det var meningen” med Tsunamin; jag tror istället att det är upp till var och en att finna en mening i en händelse som kan verka meningslös (speciellt när det pågår en Plutotransit).
  Vår benägenhet att projicera vår kraft på auktoriteter eller andra måste förändras, så att vi tar tillbaka den power som tillhör oss. ”Sverige är en trappa som behöver städas uppifrån” (DN 14/6). Detta sker bäst genom att vi drar tillbaka våra projektioner på maktfigurer. Ifall detta horoskop beskriver ”Gustav Vasas ledarmetoder”, det vill säga en auktoritär, hierarkisk stil, med stort kontrollbehov och lite svängrum för andras egna initiativ, så är det uppenbarligen det som vi nu behöver göra upp med.  Det behöver ske ett paradigmskifte när det gäller synen på ledarfigurer, vår inställning till auktoritära ledarskap. I det nya medvetandet vill vi vara medskapande, delaktiga i livet, inte styrda från högre håll ! Vi börjar alltmer se på ledaren som en bror snarare än som en far.
  Det faktum att vi från och med 2005 firar Nationaldagen som en röd dag, är i sig ett uttryck för Plutotransiten till Solen i Sverigehoroskopet för den 6/6 1523. Det är som om just den dagen från och med 2005 behövde lyftas fram och få en ny skepnad, (vilket i sin tur inte behöver innebära att vi måste bli mer nationalistiska!)

  All pånyttfödelse är smärtsam medan den pågår, precis som vilket förlossningsarbete som helst; det är då extra viktigt att ge oss själva kärlek, förlåtelse, försoning.  Vidare viktigt att undvika att gå in i mönster som vi redan vet är destruktiva, till exempel manipulation. Låt oss helt enkelt lämna dem åt sidan, inte ge dem näring. Detsamma gäller negativa vanemönster (el missbruk), för det riskerar att slå tillbaka med allt starkare kraft. Det kanske var en förtäckt välsignelse att många slutade röka i samband med rökstoppet på krogarna efter 1 juni (rökning påverkar som bekant lungorna, styrda av Tvillingarnas tecken).
  Andra fenomen relaterade till transiten är att rädslan för terrorism riskerar urholka demokratin, vilket vi sett prov på med nya lagförslag om avlyssning, mm. Vidare har vi att tampas med en hel del etniskt våld och diskriminering; uppgörelser med organiserad brottslighet (värdetransportrån har blivit en vardagshändelse). Det har också uppdagats en våg av övergrepp mot barn; en ny sexuallagstiftning är nu på gång. Just att allt detta uppmärksammats, kan relateras till Plutos påverkan på Sverigehoroskopet och de utrensningar som föregår pånyttfödelsen.
  Placeringen av Solen i Tvillingarna, antyder att media har en central roll i samhället, det kan väl de flesta hålla med om. Oftast är det media som dikterar tonen i tillvaron för många av oss (har vi projicerat vår auktoritet?). Vi är troligen ganska omedvetna om hur mycket vi låter vår världsbild formas av media. Det finns ju som bekant även konspirationsteorier om hur viss nyhetsinformation medvetet undanhålls läsaren/tittaren. Ja, vad tror ni själva? Om det nu är fallet, så kan även detta manipulerande behöva förvärras innan det sker en vändpunkt. Under 2005 kunde löpsedlarna slå bottennapp i skrämseltaktik (inte minst inför fågelviruset, se nedan). Sista passagen från Pluto till Solen skedde den 6 december. Samma datum kom Tsunami-kommisionen med sin rapport, innehållande en allvarlig kritik mot regeringen, speciellt justitieministern och statsministern . Det var nära att regeringen fick avgå: Den har därefter varit under luppen i konstitutionsförhören. Alltsammans är mycket betecknande för en Plutotransit.
  Pluto är vidare associerad till virus och epidemier; därför är det intressant vilka proportioner som uppstått ur nyhetsbevakningen av fågelviruset; detta började redan under Plutopassagen över Solen förra året. Medan vi letar efter fågelviruset, finner vi betecknande nog istället ”Galna-kosjukan” ! Nu 2006 testas våra trygghetsmönster (Månen) av larmrapporterna. Det intressanta är att svenskarna (än så länge) inte har reagerat med panik inför viruset, till skillnad från löpsedelsskribenterna, nu när viruset nått fram (Luftburet = Tvillingarnas Tecken).
  Den svenska transformationen förstärks av att Pluto samtidigt och under hela 2006 aspekterar Sveriges Måne (som ligger i Fiskarna): Det pågår emotionella utrensningar av uttjänta trygghetsmönster och en fördjupning av känslovärlden. Ifall vår manliga sida omvandlades under 2005, (ledarskap, drivkraft, osv) så kan samma process under 2006 gälla vår kvinnliga sida (intuition, känslighet, empati). Ett uttryck för transiterna till Solen & Månen, var bildandet av FI (Feministiskt Initiativ), som ett alternativt ledarskap. Plutotransiten fick dock en mängd maktkamper i partiet att komma upp till ytan. Tyvärr saknas det än så länge en kvinnlig statsministerkandidat inför det stundande valet. Är det för övrigt någon större skillnad i ledarstil mellan Göran P och Fredrik R? Båda två saknar inslag av kvinnlig energi i sitt ledarskap.
  Ibland kan transiter från Pluto till Månen om möjligt kännas ännu mer omstöpande än de som påverkar Solen; de kan upplevas mer subjektiva, mer subtila, som om de kommer inifrån. Emotionella polariseringar är inte ovanliga, (hat-kärlek, etc). Å andra sidan är Mån-energin van vid både mörker och ljus, till skillnad från Solenergin. Plutos passage till Månen kommer att fortsätta under 2006, med fördjupade resor i våra känslohav och utrensningar av gamla negativa trygghetsmönster.

  Uranus påverkar vidare Sveriges Merkurius (även den i Tvillingarna); den säger oss att saker och ting kan se ut på ett annat sätt än vad vi tror; vi måste försöka ta till oss alternativa synsätt, ifall vi verkligen vill förespråka tankens frihet (vilket Merkurius ”officiellt” gör, men bara inom rationella ramar). Låta våra invanda tankebanor och uttryckssätt få bli omruskade. Lita ännu mer till vår intuition. Släppa in mer syre i systemet. Öppna dörren för Narren, men söka motverka rastlöshet och mental stress. Dessutom får vi redan nu i mars känna på att få Uranus i transit över vår Norra Månnod. Den kommer ju att ställa frågan: Hur utvecklas vi genom att våga vara experimentella och få distans? Endast ett nytänkande kan hjälpa oss lösa problemen på arbetsmarknaden (norra noden i 6:e huset). Uranus förespråkar det icke-hierarkiska.
  Uranus har annars förekommit i en hel del intressanta transiter; Under Palmemordet var det en nästan exakt opposition från Uranus till Solen. Pluto har med andra ord under senaste året passerat över den Uranuspunkten, vilket ger en infallsvinkel till det helt nyligen uppmärksammade 20-årsminnet av den tragiska händelsen. Ja nog kan vi alla konstatera att det var en chockartad, plötslig händelse, som tvingade vårt land att vända om i en ny riktning.  Sverige förlorade sin oskuld, såsom så många andra gjort när de haft Uranus i opposition till sin Sol!
  En annan planettransit som sammanföll med en traumatisk händelse för vårt land, var Estoniakatastrofen (28/9 -94), då Saturnus transiterade över Neptunus i Sverigehoroskopet.  En mardröm blev verklighet. Vilket bokstavligt och ruskigt möte med havets härskare! En massdepression utlöstes. Det framkom en ny ton av empati från Regeringskretsar (men många drabbade blev ändå besvikna).
  Under 2005 och 2006 har vi också en påverkan från Uranus (förnyaren) till Saturnus (byggaren, strukturerandet). Alla strukturer måste släppa in nytänkande för att undvika att bli rigida. Det som inte kan förnya sig, blir psykologiskt dött. Intuitionen kan berika logiken, den alternativa lösningen kan överträffa den etablerade sanningen. Det kan ske lyckade möten mellan det gamla (Saturnus) och det nya/unga (Uranus). Kan detta bli tongivande inför höstens val? Vad skulle till exempel ske ifall alla partier fick regera ihop (för att lösa upp polariseringarna)?

  Men det är ändå Plutotransiten till Solen/Månen som är mest markant och genomgripande: Pluto kräver att alla ”lösa delar” i systemet måste antingen integreras eller rensas ut. Det handlar om att vakna upp ur gamla drömmar; att likt Fågel Fenix resa sig ur askan och kunna se sammanhangen i livet från ett högre perspektiv, där det inte handlar om ”antingen-eller”, utan om ”både-och”, oavsett frågeställning. Återigen så är vår uppgift att finna ljusstrimman bland alla mörka fakta. Ibland sker det genom att släppa taget och kapitulera, ”gilla läget”; ibland genom att upptäcka vår kraft och föra meningsfulla kamper (helt oväntat fick Sverige ett guldregn i OS, kanske just tack vare avsaknaden av förväntningar!)
  Pluto beskrivs av två rörelser; dels den som bryter ner, mal sönder det gamla, dels den som sammansmälter lösa delar, i likhet med planetsymbolens två armar. På samma sätt går döden alltid hand i hand med livet och mörkret hand i hand med ljuset. Att vara med om en Pluto-process är ett gyllene tillfälle att lyfta fram vårt tillit; det finns ju inget annat att hålla sig till, efter att kontrollbehoven rämnat. Om vi klarar av att släppa taget och ändå kan undvika känna oss som offer, ja då har vi kommit en lång väg till pånyttfödelse!

Thomas Jönsson

Fotnot 1: uppgift från Docent Mats Hallenberg på historiska institutionen vid Stockholms universitet, samstämmig med  Ivan Svalenius nedan
Fotnot 2: Carl Johan Calleman: Maya-Kalendern, (Energica 2005)

Litteraturkällor:
Carl Johan Calleman: Maya-Kalendern, (Energica 2005)
Nick Campion: The Book of World Horoscopes (Cinnabar Books, 1995)
Lars-Olof Larsson: Gustav Vasa – landsfader eller tyrann? (Prisma,2002)
Ivan Svalenius: Gustav Vasa (W&W, 1992)
Peder Svart: Gustav Vasas Krönika  (Natur & Kultur, 1964)
TILL MENYN

NYTT PLANETNAMN – ETT PARADIGMSKIFTE OCH ETT KOLLEKTIVT UPPVAKNANDE

En åtminstone medveten anledning till dopnamnet Eris, kan ha varit det väldiga rabalder som uppstod i samband med Pragkongressen i augusti i år för IAU, Internationella Astronomiska Unionen; oenigheten gällde ifall Plutos status som planet skulle förändras, nu när en ny, större himlakropp (Eris) hade blivit upptäckt. Det blev en minst sagt het debatt innan ett beslut fattades. Namnet Eris känns inte speciellt långsökt, efter detta tumult.
  Vad kan vi hämta ur den gamla myten som känns relevant för vår egen tid? Ja onekligen att det handlar om den förtryckta kvinnan som genom att hämnas vill ta tillbaka sin kraft; vi har de senaste åren fått se en ny feministisk rörelse blommat upp: Men framför allt kan hela Moder Jord ses som den förorättade kvinnan, som slår tillbaka för att påminna om att hon är överkörd. Eris´ sätt att testa oss är att ställa helhetens behov mot mänsklig avundsjuka eller konkurrenslystnad. Vill vi se hur allt hänger ihop, eller väljer vi fragment, projiceringar och syndabockstänkande?
   Detta är ju i och för sig tankegångar som redan varit i omlopp under en lång tid. Men det hindrar inte att de kan ställas på sin spets just nu; hur kan vi bättre ta hand om vår planet, och inse att den är en del av oss själva? Det Globala medvetandet har helt enkelt fått en ny aktör som heter Eris: Sedan i somras har vi i Sverige ökat vår medvetenhet i stor skala kring de globala miljöfrågorna. Mycket tack vare svensk media, faktiskt. Men vi har också tagit del av väckarklockor i form av filmer som Al Gores ”En obekväm sanning” och ”Planeten”. Även filmen ”BABEL” uppvisar en medvetenhet i hur hela planeten är ett väsen och hur människor påverkar varandra på avstånd; den så kallade ”Butterfly Effect”, fjärilseffekten, en term hämtad ur kaosteorin. Den bygger på att en liten rörelse kan få globala konsekvenser; en liten fjärils vingslag kan skapa vibrationer i atmosfären som förstärks, vilket slutligen kan utlösa en tornado på andra sidan jordklotet. Det kan lätt överföras till såväl våra tankar, känslor och handlingar. Tyvärr har även Butterfly-effekten en baksida, som vi i filmen BABEL får ta del av; ett missförstånd eller ett misstag kan skruvas upp och likt en lavin förvärras till även det globala nivåer, minns gudasagan om Eris!               
   Det nya paradigmet att det lilla växer ut i det stora, att en till synes liten händelse får globala konsekvenser, går även det att relatera till den gamla myten; att Eris inte blev inbjuden till bröllopet, står ju knappast i proportion till vad som sedan skedde, nämligen att hela Troja gick under!
   Ingenstans blir väl fjärilseffekten så tydlig som hos människans hantering av miljön och jordens resurser: Det vanliga argumentet mot t.ex olika utsläpp är att ”det gör varken till eller från”. Men enligt teorierna om ”den hundrade apan” (The Hundredth Monkey), kommer varje mänsklig tanke och handling som genomförs av tillräckligt många individer, att automatiskt spridas i större skala till samtliga. Detta skulle förklaras av att alla människor i grund och botten är förbundna av ett gemensamt medvetande, oavsett ifall handlingen/ tanken är konstruktiv eller destruktiv (enligt den ursprungliga undersökningen, kunde apor på en isolerad ö uppvisa ett nytt beteende som hade uppstått hos apor på en helt annan ö, trots att aporna på de två öarna hade inte stått i någon fysisk förbindelse med varandra).
   Med andra ord: Varje människa som låt vara i liten skala medverkar till att belasta miljön (luften, vattnet, jorden), förhöjer risken att en mängd andra människor (omedvetet) skall slå följe med henne, allt enligt fjärilseffekten/”Hundrade apan-effekten”. Men allt detta gäller ju även i positiv riktning! Kan det vara så att Fjärilseffekten upplevs som negativ tills vi blir mer medvetna om den? ”Arrangemanget” med en utsliten Moder Jord är därför det perfekta underlaget till att skapa denna insikt. Vi har helt enkelt underskattat vår förmåga att påverka vår inre tillvaro, men nu berättar Jorden istället hur stark denna påverkan egentligen är! Till följd av detta har vi ett enormt ansvar gentemot alla våra handlingar och tankar (utan att behöva bli neurotiska).
   Men det handlar ju inte bara om miljön ”där ute”. Vi har även en inre miljö, som vi kan ge näring till, en inre till stor del outforskad världsrymd som är lika omfattande som vårt yttre universum. Vår hantering av Jordens resurser är ju bara en förlängning och direkt avspegling av hur vi tar tillvara våra personliga resurser. Moder Jord är på gränsen till vad hon tål och vad säger det oss om hur vi tar vara på våra innersta landskap? Om fjärilseffekten/Eris nu är ett slags centrifugalkraft, så innebär det också att det inre växer ut i det yttre, det lokala tar plats i det globala, det lilla tar plats i det stora. Det är också en påminnelse om det mänskliga medvetandets ofantliga räckvidd att kunna registrera skeenden långt ute och långt inne; Att till exempel meditera för global fred ligger helt i linje med Fjärilseffektens logik, vilket under lång tid varit känt hos sökare.
   Eris exponerar troligen också orättvisor, hon är ju den som i myten ställs utanför gemenskapen, festen; Festen det är vår västerländska välståndsfest; En miljard människor på vår jord saknar rent vatten; 2,6 miljarder saknar toalett, bara som exempel. All exploatering som vi ser av de jordiska och mänskliga resurserna, har ju uppstått ur en inre tomhet, andlig misär, som vi (omedvetet) strävat efter att täcka över.
  Effekten av att det globala medvetandet nu har nått oss, ner på vardagsnivå, kommer troligen att bli gigantisk, det kommer att med tiden genomsyra alla komponenter i livet (ända ner på cellnivå) och sätta prägel på våra relationer, till oss själva och till andra i liten och stor skala, genom färre polariseringar, mindre konkurrens, en större vi-känsla; I likhet med mytens berättelse, kommer Eris kunna hjälpa oss inse att ytliga bedömningar – och kortsiktigt tänkande - riskerar att bli vårt fall. Alla våra tankemönster kommer på sikt också bli genomsyrade av det nya paradigmet; färre kategoriseringar och mindre fanatism. Om vi vill skapa en levande värld, behöver vi ha tankar som bygger på medvetenhet om helheten. Vårt kollektiva medvetande kommer inte längre kunna bortse från det obehagliga (Eris, för bråkig för att få gå på festen), utan se till att alla får vara med på festen! (globalt sett)
   Men Eris är också en hämnerska – här kan det handla om att vi behöver medvetandegöra hämnden som ett dolt motiv i våra liv och som när den inte blir medvetandegjord, kan få katastrofala resultat. Terrorism är en gigantisk projicering av detta mänskliga drag, som kan gömma sig hos vem som helst av oss.  Eris pushar oss att vara uppriktiga över våra motiv. Det är lätt att se hämnden som motiv hos såväl terrorister som demokratiskt valda statsmän, men hur är det med vårt eget kosmos i miniatyr ?
      Moder Jord/Eris har kanske endast vilja säga oss; ”lika mycket som ni människor tillfogat mig skada, lika stor förmåga har ni att påverka era liv och miljön på Jorden i positiv riktning, men sluta upp att tävla med varandra om vem som är bäst, vackrast och rikast, för annars går vi alla under! ”
TILL MENYN

VAD ÄR INTUITION FÖR MIG ?

  Intuition är för mig ett själens seende. Själen ser den djupare verkligheten, helheten, hur allt hänger samman. Vissa påstår att intuitionen ”ligger” i höger hjärnhalva, men själv tror jag att den omfattar hela vår hjärna såväl som hela vårt väsen. När vi får en intuitiv insikt, kan vi oftast inte analysera hur vi kommit fram till det hela, vi bara vet helt enkelt, med hela vårt väsen. Det är det som ger intuitionen dess direkta kvalitet. Vissa kallar intuitionen för icke-logisk, men jag håller inte med; intuitionen innehåller däremot en inre logik.
  I min ordbok står det under intuition; ”förmåga till omedelbar uppfattning eller bedömning utan medveten tillgång till alla fakta”. Även denna förklaring känns helt riktig för mig. Den gamla författaren och legenden Barbro Alfving (Bang), har sagt: ”Så fort en kvinna tänker någorlunda snabbt, kallas det för intuition!” Detta citat avspeglar alla nedlåtande attityder som funnits mot begreppet intuition: En intuitiv person är troligtvis kvinna, och eftersom hon saknar förmåga till logiskt tänkande, har hon ”bara” sin primitiva och troligtvis väldigt känslomässigt färgade intuition att lita på, som antagligen är ganska missvisande; hennes intuition kanske anger rätt bedömning på sin höjd i max hälften av fallen! Ja, så har det nog hetat många gånger. Idag har det blivit ”inne” att prata om intuition, som ett tecken på högre utveckling, som om det vore något helt nytt. Men vi kan vara glada för dessa trender, för de hjälper fram egenskaper som fått ligga i träda eller som vi skämts för.
   Intuition är för mig den djupare innebörden av det nya milleniet. 2:an säger mig: inte antingen-eller utan både-och ! Det är tvåan som kan se båda sidor av saker och ting, flera vinklar. Det är tvåan som låter oss lyssna på vårt inre, vårt undermedvetna. Den tar hänsyn till vad som syns och vad som känns, det synliga och det osynliga, det yttre och det inre. Ett beslut eller en bedömning som enbart fattas utifrån fakta, kan ibland orsaka stor besvikelse och visa oss att saker och ting inte alltid är vad de synes vara. Men när vi använder det inre seendet, tar vi helt enkelt med fler synvinklar, fler aspekter; det blir helheten som styr vårt beslut; ofta kan vi tro att ett sånt intuitivt beslut fattas blixtsnabbt. I själva verket kan dock förarbetet ha pågått länge i det fördolda, då vi gått och vänt och vridit på en fråga, kanske utan att vara medvetna om vad som pågår i vårt inre.
   Intuition kan till och med vara flera saker; Ibland kommer den fram som en idé eller ett ord, ibland som en bild, ibland som en känsla från kroppen.  Det finns ett begrepp som på kort tid har spridit sig i vårt  språk;  ordet ”magkänsla”. Jag ser det som ett uttryck för intuition som känns i kroppen. Magkänslan vet vad som är rätt och fel, vad som ar sant och falskt, den vet helt enkelt vad som är bäst för oss att följa. Lyssna på din mage!
   Begreppet de fyra elementen har funnits ända sedan antiken och Aristoteles tid. Allt sägs vara skapat och uppbyggt av jord, luft, eld & vatten. De ingår i allt som existerar i den jordiska tillvaron.  Den välkände Carl Jung, hade många idéer kring de fyra elementen och hur de skulle inrymmas i modern psykologi; Ur hans teorier kan vi komma fram till följande; det finns en manlig intuition och en kvinnlig intuition (som inte beror på ifall man är man eller kvinna!) :
   Den manliga intuitionen motsvarar ELD-elementet. Den består i att kunna se potentialer, möjligheter i saker och ting. Exempel: Du går på en bar och lyssnar på en helt okänd artist som spelar. Någonting säger dig att den här artisten kommer att kunna gå långt, han eller hon har precis rätta förutsättningarna för att slå igenom. Kanske 5 år senare ligger detta stjärnskott på alla hitlistor och spelas överallt! Så har vi då fått vår bekräftelse. Denna typ av intuition är alltså inriktad på framtiden, på vad som kan utvecklas ur det som finns. Den kan upplevas som den kommer uppifrån eller utifrån, den har en ”hög” energi.
   Den kvinnliga intuitionen består i att kunna se vad saker och ting beror på, eller vad de har för innebörd. Den motsvarar VATTEN-elementet. Exempel:  Du går på samma spelning med den okände artisten och hör en sång som låter sorgsen: Någonting säger dig att denne artist skrivit sången efter att ha förlorat någon viktig person i sitt liv. Ett kort samtal med artisten kan bekräfta ifall du hade rätt (ifall du vågar ta upp ämnet). Detta kan vara ”magkänslan” ; det som kommer inifrån, nerifrån. Den har en mer jordad energi.
   Det ovanstående uppdelningen kanske känns lite teoretisk, men jag hoppas att ni kan hålla med om att de båda existerar. Naturligtvis samexisterar de sida vid sida, men de påminner om att intuition inte bara är en kvinnlig funktion.
   Kanske är det så, att när vi lyckas leva i nuet – det enklaste och samtidigt svåraste som finns! - Ja då är vi intuitiva, utan att ens behöva tänka på det eller vara medvetna om det, för då är vi i kontakt med både det som har hänt, som händer och som kommer att kunna hända! Intuition är inte för mig någon profetia, utan den berättar om det som redan existerar (som till exempel en potential).
   Att kunna se hur saker och ting hänger ihop i våra liv, är också intuition. Själva fenomenet att allt samverkar och speglar varandra kallas ju för synkronicitet. Så när vi är intuitiva, då känner vi på oss vilka saker och händelser som hänger samman och hur de hänger samman. Varje gång vi upptäcker synkronicitet, då höjer vi frekvensen i vårt medvetande så att vi kan vara ännu mer intuitiva framöver! Vi kanske kunde säga att vi redan är 100% intuitiva; vi behöver bara undanröja vårt motstånd mot att vilja vara det!

Intuitiva hälsningar från Thomas Jönsson J TILL MENYN

RAPPORT FRÅN EN SOLFÖRMÖRKELSE

  Jag har fått titta in i ett gigantiskt svart hål; jag har fått stämma träff med en dimension där tid och rum upplöses; jag har varit i centrum för en kosmisk teaterföreställning, jag har fått se in i det okända, jag har upplevt en parallellvärld i silversken!
  Allt detta beskriver det kosmiska skådespel som ägde rum den 29 mars, när en total solförmörkelse inträffade. Själv vistades jag ute på en udde, på en höjd nära en fyr i Olympos, Turkiet, en trakt fylld av historiens vingslag och förknippad med väsen som Pegasus, Medusa och Vulcan. Minut för minut, långsamt, kryper Månen över Solskivan och får den att likna Månens fas precis före en fullmåne. Månen ser ut att ha knaprat en tugga på Solskivan. Månen som är 400 gånger mindre än Solen, men som samtidigt är 400 gånger närmare Jorden! Detta magiska fenomen som vetenskapligt kallas för tillfälligheter.
  Efter cirka en timme är större delen av Solskivan skymd, kanske 90 %, och nu går allt väldigt fort, ljuset avtar drastiskt, liksom krymper, det är helt annorlunda än en solnedgång, och temperaturen störtar rakt nedåt, en stark vind kommer från ingenstans, kylan och vinden drabbar området så abrupt att många av de blommor som växer på backen under mig antingen tappar sina kronblad och vissnar ner på en minut, eller stänger sig som för en nattvila. Jag börjar få frossbrytningar och drar hastigt på mig min medhavda vinterrock; en halvtimme tidigare hade det varit som en svensk högsommardag med Solen högt uppe på himlavalvet. Men nu när jag inte längre fryser, känner jag att mitt hjärta pumpar i ett vansinnigt tempo, jag blir knäsvag och yr, tvingas gå ner på knä: Symboliken är övertydlig.
  När Solens sista strålar når marken, inträder en makalös effekt: längsgående stråk av mörka ränder rusar i hög hastighet fram utmed markytan: Landskapet förvandlas till en kuliss belyst av ett blinkande stroboskop, som gör att allt verkar röra sig i slow-motion. Men de märkliga ränderna passerar nu fram allt långsammare för att så gott som stanna upp, frysa till. När jag tittar upp mot solen, har den förvandlats till en jättelik pupill omgiven av ett strålande ljussken. Jag förstår de gamla Egypterna, som uppfattade den mörka pupillen som Horus´ öga; Guds vakande öga blickar ner på människorna. Eller kanske att man ser sitt eget öga speglat i ett megaformat. Jag förstår också att jag blickar in i KALIs ansikte, den hinduiska gudinnan med sitt skräckinjagande ansikte, som visar oss mörkret och testar våra rädslor. Men jag har också hört att Kali skyddar änglarna, när de stiger ner på Jorden.
  Uppe på himlavalvet har en natthimmel tagit form; Venus visar sig nära horisonten. Runt om mig en bedövande stillhet och tystnad, väldigt påtaglig, påträngande, ingen fågel som kvittrar, inte ett ljud, förutom havets vågor. Silvergrå skuggor ger konturerna i landskapet, som liknar ett fotonegativ. Jag kunde lika gärna vara den enda mänskliga varelsen på denna främmande planet. Min närvarokänsla höjs till 500 %, känns det som. Samtidigt som allt stannar av; ett kosmiskt strömavbrott. Allt står stilla i detta vacuum, ändå känns allt ovanligt levande, på djupet. Hela upplevelsen är väldigt förtätad och surrealistisk, som i en dröm; en "dreamtime experience", en övervägande inre upplevelse, faktiskt. Det känns som mitt inre tagit plats i det yttre och vice versa, som att vända ut och in på sitt eget psyke. Jag är ett med världsalltet, gränsupplöst, ett litet sandkorn i universums stora öken, ett rö för vinden, förgängligt och ändå tidlöst. Detta gör mig oerhört lugn.
  Efter en odefinierad tidsrymd, börjar en liten diamant att gnistra i ena hörnet av den kosmiska pupillen; gradvis återkommer ljuset, värmen, livet, tempot, minut för minut. Mörkret har transformerats till ljus. Döden övergår i livet.
Men allt är förändrat, inget kommer någonsin längre att vara sig likt. På samma sätt som förmörkelsen liknade en jättepupill, så har min syn på saker och ting förändrats - jag börjar inse att det har skett en mutation i hela systemet, i mitt inre, på platsen där jag vistas, och över hela jorden, kanske i hela universum, vad vet jag ?
Jag tackar tillvarons alla krafter som hjälpt mig att få vara med om detta tidlösa, oförglömliga tillstånd.
Thomas Jönsson, Olympus, 30 mars, 2006 TILL MENYN

Kan en ny himlakropp förebåda ett nytt medvetande? Finns det samband mellan en namngivning av en planet och pågående strömningar i det globala samhället? I mitten av september (13/9) förrättades ett dop; den nyupptäckta himlakroppen ”2003 UB 313” (som upptäcktes den 5/1 2005) tilldelades namnet ERIS, ett namn från den antika mytologin. I samma veva förlorade Pluto sin status som planet, eftersom den är mindre än ERIS. Den nya kategorin heter ”Dvärgplaneter”. Dvärgplaneterna tillhör det så kallade Kuiperbältet, eller ”Transneptuniska himlakroppar”, längst ute i (såvitt vi vet) periferin av vårt solsystem: Eris utgör nu den nionde största himla-kroppen i vårt solsystem, förutom diverse månar.
   ERIS är dock en långsam gudinna; hennes omloppsbana runt Solen är hela 553 år! Det är mer än dubbelt så lång omloppstid som Pluto. Storleksmässigt upptar den ca 80% av vår egen Månes diameter.
      När en himlakropp upptäcks och får ett ”riktigt” namn (som Eris), skulle detta namn kunna sammanfalla med ett medvetande som håller på att ta form på Jorden. Förutsättningen är att vi accepterar att de astronomer som förättat dopet fungerat som kanal för detta medvetande. Till exempel sammanföll upptäckten av Pluto 1930 med strömningar och fenomen i tiden, som i grund och botten hade stark anknytning till underjorden och det undermedvetna både ur positiv och negativ synvinkel (psykoanalys, fascismens/nazismens uppkomst, atomforskning). Pluto var nämligen enligt de antika myterna underjordens gud. Det existerade alltså en synkronicitet, en samtidighet mellan döpandet av Pluto och de rörelser och trender som just då pågick. Redan under antiken var man på det klara med att planeternas namn inte var godtyckligt valda; de var ju de förkristna gudarna, som tillbads, till vilka tempel uppfördes och som dominerade mycket av vardagslivet.
   Egentligen bygger hela den seriösa psykologiska astrologin på att varje planet i solsystemet motsvarar en sida av vårt medvetande. Uranus, Neptunus och Pluto, som upptäckts under de senaste 200 åren, anses relatera till vårt kollektiva medvetande.
   Ifall årets dop utgör kanal för en kollektiv process, då bör vi ju ha något att hämta från en inblick i den antika myten kring Eris. I de gamla gudasagorna, berättas att ERIS var en av Zeus & Heras många barn. Hon skall ha varit den som orsakade det Trojanska kriget: Ett stort Gudabröllop skulle nämligen äga rum i Olympen mellan Achillles föräldrar; men Eris blev inte inbjuden, på grund av hennes benägenhet att skapa konflikter omkring sig; hon hämnades då genom att kasta in Oenighetens Äpple bland festdeltagarna. Detta orsakade en ivrig tävlan om vilka av de deltagande Gudinnorna som var vackrast, med mycket avundsjuka och missunnsamhet till följd. Prins Paris av Troja utsågs till smakdomare; han valde då Helena (till sitt gemål) påhejad av Afrodite, enbart utifrån hennes yttre skönhet. Detta fick till följd att Troja senare gick under av brist på djupare kvaliteter hos Helena.